”Avskaffa bilkostnaderna” debattartikeln som DN inte tog in

2015-05-26

Här omveckan skrev Leif Pagrotsky på DN debatt och föreslog att avgifterna i Stockholms kollektivtrafik skulle ersättas med bl a nya skatter. Jag testade att skicka artikeln nedan till DN som replik  men fick nej så här publicerar jag den på vår hemsida istället.

Jag bytte ut orden Stockholm och kollektivtrafik mot Norrbotten och biltrafik i Pagrotskys artikel. Med detta ville jag visa hur orimligt det är att bara ha centrala Stockholm som utgångspunkt när samhällsproblem diskuteras. Sverige är större än så och nära fyra av fem resor sker med bil.
Lennart Bengtsson


Avskaffa bilkostnaderna. Biltrafik i Norrbotten är lika nödvändigt som
hiss i ett höghus. Precis som hissen så bör bilresor betalas gemensamt.
Det skulle spara miljarder och ge stora vinster i restider och
tillgänglighet. Med den tredelade paketlösning jag föreslår kan Sverige
avskaffa det dyra betalsystemet för tankningar och reparationer av
bilar, skriver Lennart Bengtsson, Bilfront.

Hur ska svenskarna betala för sina resor? Den eviga diskussionen om
betalningen för bilarna i Norrbotten har blossat upp igen. Ena stunden
ska det vara faktura och andra gången betalkort. Aldrig lagom.
Dessutom är verkstadsfakturorna så krångliga att man undrar om syftet är
att alla utan tjänstebil ska skrämmas bort.
Biltrafiken i Norrbottens län kostar drygt 7 miljarder kronor att driva.
En miljard går bort i administration av bensinmackar och verkstäder,
samtidigt som systemet upplevs som krångligt och tjänsterna som dyra. Vi
slösar bort en miljard som skulle kunna skapa mer bilresor och bättre
service.

Biltrafik är lika självklart nödvändig för en storstad som hiss är i
höghus. Jag har aldrig sett särskilda avgifter med spärrar, vakter och
kontrollanter för hissar utan deras kostnader tas ut smidigt på hyran
för alla i huset, även av de i bottenvåningen eller de som använder
trappan. Den som föreslår något annat skulle bli utskrattad. Så borde
det vara också i Norrbotten.

Ändå har utvecklingen gått åt motsatt håll. En allt större del av
kostnaderna bärs av bilisterna. Så sent som i början av 1990-talet
betalade resenärerna bara hälften av sina samhällsekonomiska kostnader
mot 30 procent av kostnaderna, mot ca 200 procent de senaste åren.

Det är dyrt att ta betalt. Hundratals bensinmackar och verkstäder skall
vara bemannade från tidigt på morgonen till sent på kvällen, de flesta
stationer med flera personer Flera personer arbetar sju dagar i veckan
alla årets veckor. Varje kortbetalningsstation kostar stora pengar.

Dessutom drabbas effektiviteten. Alla bilförare måste ägna tid åt att
sköta sina betalningar i tur och ordning inför personalens vakande öga.
Det tar dyr tid för bilisten samtidigt som restiden för resenärerna
förlängs.

Systemet har också blivit extremt krångligt och ogästvänligt för de som
inte åker ofta, till exempel turister. Att för en turist betala för en
reparation eller hitta en bensinsmack kräver nästan särskild utbildning.
Karta och kompass räcker inte eftersom det är svårt för besökare att
veta var man skall leta. Motsatsen till vad ett turistlän behöver.

Hur man än vänder sig är det norrbottningarna själva som måste betala
för sin biltrafik. Men mycket vore vunnet om det gick att hitta ett
enklare och billigare sätt i stället för dagens krångliga och dyra system.

Enklast vore att helt ersätta alla bilkostnader med landstingsskatten.
Norrbottningarna inkomster och levnadsstandard skulle inte påverkas,
samma belopp som de skulle förlora på skattehöjningen skulle de spara på
bilkostnaderna. Jämfört med i dag skulle de norrbottningar som åker bil
tjäna och övriga förlora, men den skattehöjning som behövs skulle kosta
den enskilde mindre än vad en bil kostar idag. Här ser vi alltså en
skattehöjning som teoretiskt sett skulle öka incitamenten till arbete.

Jag bedömer trots detta skattevägen som politiskt mindre framkomlig,
inte minst på grund av de ojämlikheter som ränteavdragen bidrar till
mellan de som hyr och de som äger sin bostad. Fler finansieringskällor
behövs därför om det skall vara möjligt att avskaffa bilkostnaderna.
Ett alternativ till dagens system skulle kunna se ut så här, en
paketlösning med tre delar:

De flesta resorna är resor till och från jobb, resor som ju är
nödvändiga om arbete skall kunna utföras. Kostnaderna för resorna är
inbakade i arbetsgivarnas kostnader för sin verksamhet via lönen. De
betalas ut till de anställda som i sin tur betalar hela beloppet till
verkstäder och bensinmackar. Det är en onödigt krånglig och fördyrande
omväg. I stället kan arbetsgivarna i Norrbottens län betala direkt utan
omvägar genom en arbetsgivaravgift på 0,75 procent av lönen. Det skulle
täcka mycket av bilkostnaderna. Regionalt differentierade
arbetsgivaravgifter har använts i andra sammanhang och visat sig fungera.

Många lägen skulle bli mer attraktiva för arbetsplatser och butiker om
resorna blir billigare. Ett bidrag till finansieringen därifrån är
naturligt. En låg skatt på 4 procent på hyran på kommersiella lokaler
skulle bidra till finansieringen. Fastighetsmarknaden är känslig och
störningar kan få stora konsekvenser, ändringar måste ske försiktigt,
gradvis och med ordentlig framförhållning. Förslaget skulle leda till
något högre hyror och obetydligt högre priser i butikerna.

En mindre höjning av landstingsskatten på 50 öre skulle fylla upp
återstående behov av finansiering.

De förändringar jag föreslår skulle drastiskt minska de administrativa
kostnaderna men ändå finansiera biltrafiken fullt ut. Det värsta som kan
hända är att fler börjar åka bil, men då har vi en miljard kronor över
som kan användas till fler bilar och bättre service.

Lennart Bengtsson
Bilfront

PS. Ja, jag har bara bytt ut orden Stockholm och kollektivtrafik mot
Norrbotten och biltrafik i Pagrotskys artikel. Med detta vill jag visa
hur orimligt det är att bara ha centrala Stockholm som utgångspunkt när
samhällsproblem diskuteras. Sverige är större än så. Nära 80% av allt
resande sker med bil.


Nominera årets miljöhycklare.
Klicka här.

Kategorier

RSS-flöden